Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GEOMETRI -metri4, r. (l. f.); best. -en l. -n; pl. (i bet. 3) -er. Anm. Ordet förekommer tidigast i lat. form. Luth Astr. 1 a (1584). Rålamb 1: 23 (1690).
Ordformer
(förr ofta skrivet -metrie)
Etymologi
[jfr t. geometrie, eng. geometry, fr. géométrie, av lat. geometria, av gr. γεωμετρία, av GEO- o. gr. –μετρία, mätning (jfr METER; jfr ANTROPOMETRI)]
1) (†) landtmäteri; jordmätning, geodesi. SamlLandtm. 1: 200 (1695). Det årliga öfverflödandet af Nilströmmen har gifvit anledning til Geometriens eller jordmätningens upfinnande. Lagerbring HistLit. 122 (1748). Pfeiffer (1837).
2) den matematiska vetenskapen l. läran om storheter i rummet. Den euklidiska (klassiska) geometrien. Analytisk, beskrivande geometri. Rätliniska Geometrien. Duhre Geom. Föret. c 3 a (1721). (Euclides svarade) at det intet gafs någon Kungsväg til Geometrien. Strömer Eucl. 1: Föret. A 5 a (1744). Lärobok i geometri. Larson (1925; boktitel). jfr ELEMENTAR-, KOORDINAT-, PLAN-, VAL-GEOMETRI m. fl.
3) om framställning av l. lärobok i geometri. (Celsius) var ännu icke tolf år gammal, då han först såg och genast förstod Bilbergs Geometrie. Höpken 1: 217 (1745).
Ssgr (till 2): GEOMETRI-KURS. SFS 1909, nr 28, s. 32.
-UNDERVISNING~0020. SvFlicksk. 87 (1888).

 

Spalt G 329 band 10, 1928

Webbansvarig