Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GERANIUM jera4nium l. 0302, sällan ge-, r. (l. m.) ((†) n. Loefling, Björkman (1889)); best. -ien; i best. anv. äv. utan slutartikel (Strindberg Hafsb. 88 (1890)); pl. -ier ((†) -ia Thunberg Resa 1: 322 (1788)).
Ordformer
(-nie Lundell (1893))
Etymologi
[av lat. geranium, av gr. γεράνιον, av γέρανος, trana (se KRAN o. TRANA). Benämningen är liksom namnet NÄVA given på grund av fruktfästets näbblika form]
(ört av) släktet Geranium Lin., näva. Loefling Resa 3 (1751). En Geranium, som söta mor skött och hållit vid lif hela vintern. MoB 2: 243 (1808). De gamla stugornas geranier eller ”rosenrantsar” hafva framför allt i den engelska pelargonen fått en lika värdig som öfverlägsen efterträdare. Abelin TrInomh. 112 (1904). Anm. Släktet Geranium omfattade förr äv. släktet Pelargonium L’Hérit. När det i ä. tid talas om geranier ss. krukväxter, är det fråga om pelargonier (särsk. om den förr odlade Pelargonium radula roseum W., rosengeranium). jfr: Ännu kallas Pelargonierna hos oss vanligen med gamla namnet Geranier. TTrädgOdl. 1841, s. 3.
Ssgr: A: GERANIE-STÅND, se B.
B: GERANIUM-OLJA. farm. o. tekn. benämning på vissa flyktiga rosenluktande oljor. Nisbeth Handelslex. (1868). Fransk Geraniumolja af Pelargoniumarter. Rosendahl Farm. 134 (1897). —
-STÅND. (geranie- 1900 osv. geranium- 1900 osv.).

 

Spalt G 333 band 10, 1928

Webbansvarig