Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GERE je3re2, i bet. 1 m., i bet. 2 r.; best. -en; pl. (i bet. 2) -ar.
Ordformer
(geran, obl. kasus best. 1526—1552. gera av HFleetwood 1917—1924 i bet. 2 använd form. geere 1635. gere av HFleetwood 1928 i bet. 2 återupptagen form)
Etymologi
[fsv. gere, kilformigt stycke tyg, motsv. isl. geiri, trekantigt tygstycke, kil, mnt. gere, mht. gēre, t. ge(h)re(n), feng. gara, eng. gore; avledn. till ett i fsv. icke anträffat ger, motsv. isl. geirr, spjut, o. eg. betydande: det som liknar ett spjut; jfr GIR, sbst.1; rotbesläktat med GISSEL. I bet. 2 har ordet först användts av HFleetwood efter mönstret av d. gere; jfr t. ge(h)-re(n), holl. geer o. det från germanska spr. lånade fr. giron]
1) (†) kilformigt stycke, trekant, ”kil”.
a) kilformigt stycke (jord). (Huset) är belägit .. emellen geran och .. Gramunkagrend. OPetri Tb. 87 (1526). SthmTb. 19/9 1552.
b) om den fritt hängande nederdelen av en klädespersedel, flik. Briccius .. lade .. glödande Kohl vthi sin Kiortils Geere, och baar them til Martini Graaff. Schroderus Os. 1: 609 (1635).
2) herald. om uppåtvänd spets å heraldisk sköld; motsatt: störtad spets. 2NF 25: 1361 (1917). Gera, svensk stormansätt med en gera .. i sitt vapen. BonnierKL 4: 1200 (1924).
Ssg (till 1 a): GER-HUS(ET). (†) hus(et) i ”kilen”. GR 17: 463 (1545).

 

Spalt G 334 band 10, 1928

Webbansvarig