Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GERMANO- jær1mano-, äv. jer1-, l. -nå-, äv. -nω-, resp. 101, äv. 01—.
Etymologi
[ssgsform till lat. germanus, german; jfr ANGLO-, SLAVO- m. fl.]
i ssgr.
Ssgr: GERMANO-FIL—4, m.||ig. o. adj. [se -FIL] (mindre br.)
I. sbst.: vän av tyskarna o. tysk kultur, tyskvän. 2NF 35: 1278 (1923).
II. adj. till I. —
-FOB—4, m.||ig. o. adj. [se -FOB] (mindre br.)
I. sbst.: person som hyser stark motvilja mot allt tyskt. 2NF (1908).
II. adj. till I. Dessa mindre radikalt germanofoba kretsar i England. Steffen Krig 3: 108 (1916). —
-FOBI—04. stark motvilja mot allt tyskt. 2NF (1908). —
-LOG. [se -LOG] (†) germanist. BL 21: 358 (1855). —
-MAN -ma4n, m.||ig. [se -MAN] (föga br.) (överdriven) beundrare av Tyskland o. tyska förhållanden. Kleen YDoodle 1: 6 (1902). —
-MANI—04. (föga br.) (överdriven) förkärlek för Tyskland o. tyska förhållanden. Jag tycker mig läsa med opartiskhet och således hvarken falla i Gallomani eller Germanomani. GJAdlerbeth (1804) hos (Schück o.) Warburg 2LittH 2: 311. 2NF (1908).

 

Spalt G 337 band 10, 1928

Webbansvarig