Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GESS jäs4, stundom gäs4 (jess Dalin), n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(förr äv. skrivet ges)
Etymologi
[av t. ges; se för övr. under ESS]
mus. den med ett halvt tonsteg sänkta tonen g; nottecknet för denna ton. Mecklin BegTonk. 14 (1802). Bauck 1Musikl. 1: 15 (1864). — särsk. i uttr. gess dur (äv. skrivet gess-dur, stundom uttalat 3~2 l. 4~1) den durtonart som har gess till grundton. Mecklin BegTonk. 17 (1802). PT 1899, nr 152, s. 3.
Ssg: GESS-DUR, se GESS slutet.

 

Spalt G 342 band 10, 1928

Webbansvarig