| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
GESVORNER gesvå4rner, l. GESCHVORNER geʃvå4rner, m.; best. -n ((†) -svornen Henel 1729 144 (1730), Johansson Noraskog 1: 32 (i handl. fr. 1785)); pl. = ((†) -svornrar JernkA).
(förr) tjänsteman som t. o. m. 1854 var bärgmästarens i ett bärgslag närmaste man o. ställföreträdare, underbärgmästare; äv. ss. titel; jfr EDSVORNER o. EDSVUREN. När samma bruuk bleff förpachtad, satte han honom till Kopparbergz grufva, kallade honom een gesworner och gaf honom dher i löhn 650 d:r. OxBr. 11: 127 (1646). En till Herrar Fullmäktige af Hr Geschwornern J. P. Morell förledit år inlemnad skrift. Tamm Smid. 15 (1830). JernkA 1862, 2: 4.
-TJÄNST. JernkA 1824, s. 99.
B: (†) GESVORNERS- l. GESCHVORNERS-SYSSLA, se A.
Spalt G 348 band 10, 1928