Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GEVIND jevin4d, n.; best. -et; pl. -er.
Ordformer
(gevin(n) 1770 (: gevins axel)—1836. gevind 1784 (: mässings gevind)—1858)
Etymologi
[liksom d. gevind av t. gewinde, till winden, vinda, vrida. Jfr GEVANDT]
1) (föga br.) tekn. å skruv: gänga, skruvgänga; såväl i sg. som i pl. om hela vindlingen. Weste (1807: gevinder, pl.). Gevinderna (i skruven) äro vinkelrätta, 3/8 tum tjocka och lika djupa. Stål Byggn. 1: 165 (1834). En starkt stigande skruf med utfiladt fyrfaldigt gevind, hvaraf hvarje gänga gör föga mer än ett hvarf. Eneberg Karmarsch 1: 146 (1858).
2) (föga br.) om rörlig fogning mellan två delar av ett föremål, led. Gevindet, eller hufvudet (på värkstadscirklar), är .. tjockt och bredt. Almroth Karmarsch 260 (1838). — jfr MÄSSINGS-GEVIND. — särsk.
a) (†) hippol. Gevinn kallas munlagets gångled, hvaraf (betsel-)stångens läge är mycket beroende. KrigVAH 1829, s. 125. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 18 (1836).
b) (†) å vagn: vändkrans? En tvåsitsig Caleche med geviner och blankarder under korgen. NyttGam. 1798, s. 79.
Ssgr (†): A: (2) GEVIND-NYCKEL. sammansatt nyckel bestående av två nycklar som upptill äro rörligt förenade liksom t. ex. benen på en passare. DA 1825, nr 27, s. 14.
B: (2 b) GEVINDS-AXEL. å vagn: tapp för vändkrans? Dito til samma vagn ny framaxel .. 1. ny bakaxel .. 1. ny gevins axel, omringat 2:ne bakhiul. ÅgerupArk. Räkn. 1770.

 

Spalt G 363 band 10, 1928

Webbansvarig