Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GINA, v.3, anträffat bl. i inf.
Etymologi
[motsv. nor. gina, isl. gína, feng. -gīnan (i tōgīnan), i avljudsförh. till fht. ginēn, geinōn, genēn (varav t. gähnen); till en rot ieur. ghi, föreliggande i lat. hiare, gapa (jfr HIATUS). Jfr GAPA, GANA, v.2, GEN, sbst.1, GIPA, v.1]
(†) gapa; vara otät. Schultze Ordb. 1476 (c. 1755). Ihre (1769).

 

Spalt G 412 band 10, 1928

Webbansvarig