Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GINGIVAL giŋ1giva4l, adj.
Etymologi
[jfr eng. o. fr. gingival; bildat till lat. gingiva, tandkött]
språkv. om konsonant: som bildas därigenom att tungans blad l. spets l. ena sidokant artikulerar mot övre tandköttet; äv. om artikulation varvid konsonant bildas på nämnda sätt. Noreen VS 1: 381 (1905). — jfr APIKO-, LATERO-GINGIVAL.

 

Spalt G 413 band 10, 1928

Webbansvarig