| Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GLAD gla4d, n.; best. -et, pl. =; stundom äv. GLADA gla3da2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
(bygdemålsfärgat) öppet ställe i skog; jfr GLÄNTA, sbst. 2 a. Leijonflycht (1827; angivet ss. provinsialism). De öppna, torra gladen mellan trädens stammar voro höljda med .. ljung. Rydberg Vap. 4 (1891). Snart uppfångade Annas öra ljudet af Majrosas pinglande tjuka från skogen, och efter en kort stund trädde skällkon ut på gladan. Hemberg ObanStig. 42 (1896). Klinckowström BlVulk. 2: 20 (1911).
Spalt G 500 band 10, 1929