Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GLANT, adj.
Etymologi
[sv. dial. glant, i avljudsförh. till GLINTA; jfr nt. glant, glänsande]
(†) hal, glatt. På släta glanta berg. Fernow Värmel. 884 (1779).

 

Spalt G 516 band 10, 1929

Webbansvarig