Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GLIMS, sbst. o. adv.
Etymologi
[sv. dial. glims, sbst., blick, hastigt lysande o. slocknande ljus (Fryksd.), grand (Finl.), glims, adv. (Smål., Södermanl., Hälsingl., Finl.), fel, miste; till sv. dial. (Sörbygden, Fryksd., Finl.) glims(a), lysa, glimma, skymta, glimta, till GLIMMA; jfr nor. dial. glimsa, snegla, mht. glimsen, glimma, glöda]
(†)
I. sbst.; eg.: glimmande, glittrande, glans.
1) [möjl. eg. = GLIMMER, sbst.1 1; jfr KATT-GULD] värdelöst glitter? (Man har vid försöken att göra guld) fått Glims för Guld. Kempe Graanen 34 (1675).
2) [med avs. på bet.-utvecklingen jfr GLÄNS, GLÄNT, sbst.2] i uttr. göra glims av ngt, göra narr av ngt. De som taga nöije, / At, af ehvad som säijs, strax giöra glims å löije. Palmfelt Molière 8 (1738).
II. [jfr motsv. uttr. i sv. dial. (se Rietz, Vendell OrdbÖstsvDial., FoU 15: 46 (1902)); möjl. till sv. dial. glimsa i en (icke anträffad) bet.: glida, halka; med avs. på bet.-utvecklingen jfr GLINTA] adv.: fel (se d. o. II), miste; i uttr. taga glims. (Sv.) taga glims, (lat.) quod est errare in capiendo, frustrari. Ihre (1769).

 

Spalt G 566 band 10, 1929

Webbansvarig