| Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GLIP gli4p, i bet. 1 n. ((†) r. l. m. Kolmodin QvSp. 2: 137 (1750)), i bet. 2 m. l. r., i bet. 3 r. l. m. ((†) n. Schultze Ordb. 1544 (c. 1755)); best. -et resp. -en; pl. = resp. -ar.
1) (numera bl. starkt bygdemålsfärgat i vissa trakter) gap, svalg, stor mun. Thetta ofandtliga diuretz glip eller gap hwilket stort och förskräckeligit war. Runius Dud. 2: 217 (1702). O hvilken glip til mun, med grymma Lejons-tänder! / Hvad ögons svavel-bloss! Ach, hvilka klor på händer! Kolmodin QvSp. 2: 137 (1750; i skildring av ”Lusta”). (Sv.) Glip .. (lat.) Rictus. Schultze Ordb. 1544 (c. 1755). Lundell (1893; angivet ss. förekommande i folkmål).
2) (i Bohuslän) flundrefisken Hippoglossoides platessoides Fabr., med mycket stor mun, lerskädda, ”glipskädda”; jfr JUDE-PIGA, STOR-MUN, STOR-GAP. Smitt Fisk. 425 (1892). Stuxberg Fisk. 429 (1894).
3) (i sht förr) fisk. benämning på olika av garn bundna fångstredskap med stor öppning l. vid ingång; särsk. om dylika redskap som på ett l. annat sätt dragas genom vattnet, varav märkas dels långskaftad håv vilken kastas ut från ena stranden av en å o. (med skaftet över den dragandes axel) drages in mot samma strand (kastglip), dels mera kortskaftad håv som framföres medelst båt (sänkglip), dels till nedre delen av två störar fäst djup påse med fyrkantig öppning vilken föres av två man som gå från ena stranden av en å till den andra; äv. (i vissa trakter) om vanlig håv samt om ett med vid, fyrkantig öppning försett o. i tvärsnitt trekantigt redskap (ålglip) som i huvudsak består av två träramar o. som hålles stilla i vattnet, under det att fisken med en stång l. puls skrämmes in i densamma; förr äv. om (tvåarmad) ryssja. Fiskedh haffuer iagh i allan natth / widh landett altt medh minn glijp. Visb. 1: 32 (1572). JHRhezelius (c. 1635) i Fatab. 1915, s. 106 (om ryssja). LAHT 1885, s. 271. Arwidsson o. Ohlson 14, 15 (1911). — jfr KAST-, SÄNK-, ÅL-GLIP.
Spalt G 569 band 10, 1929