Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GLYCERIN glys1eri4n l. gly1-, n. (Berzelius ÅrsbVetA 1847, s. 346, osv.) l. r. (Liedbeck KemTekn. 838 (1868) osv.); best. -et, ss. r. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =.
i sht kem. benämning på en (år 1783 av den sv. kemisten Scheele upptäckt) i vatten o. sprit löslig, färg- o. luktlös, sött smakande, tjockflytande vätska (en treatomig alkohol som i form av estrar av fettsyror förekommer i fetter o. feta oljor o. som framställes ur dessa gm sönderdelning vid närvaro av vatten); jfr OLJE-SOCKER. Berzelius ÅrsbVetA 1837, s. 260. Glycerin begagnas ofta utvärtes mot åtskilliga hudsjukdomar, i synnerhet sådana der huden är torr och klåda förekommer. Uhrström Hemläk. 136 (1879). Öhrvall Smaks. 16 (1889). — jfr FRÄKNE-, GELATIN-, NITRO-GLYCERIN.
-FOSFORSYRA~0020. kem. (bl. a. i hjärn- o. nervsubstansen ingående) förening av glycerin o. fosforsyra. Berzelius ÅrsbVetA 1846, s. 474. BonnierKL (1924). —
-SALVA, r. l. f. farm. av stärkelse, glycerin o. vatten beredd salva. Uhrström Hemläk. 136 (1879). SvFarm. 339 (1901). —
-SVAVELSYRA~0020. kem. kemisk förening av glycerin o. svavelsyra. Berzelius ÅrsbVetA 1837, s. 260. 2NF (1908). —
-SYRA, r. l. f. kem. vid oxidation av glycerin med salpetersyra erhållen treatomig organisk syra. Keyser Kemien 3: 159 (1876). Widman OrgKemi 51 (1895). —
Spalt G 599 band 10, 1929