| Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GLÅMÖGD glå3m~öj2d, äv. ~ög2d, p. adj. -are; n. o. adv. -ögt.
(ngt vard.) som har glåmiga ögon, hålögd. Lind (1749). Hvem har icke hört mödrar förebrå sina döttrar: att de ej gå raka i ryggen .. se glåmögda och tråkiga ut. Santesson Nat. 134 (1880).
Spalt G 602 band 10, 1929