Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GLÅPA glå3pa2, v. -ade.
Etymologi
[sv. dial. glåpa, motsv. sv. dial. glŏpa, identiskt med GLOPPA]
yttra förolämpande ord, säga glåpord, skymfa; numera nästan bl. (starkt bygdemålsfärgat, i vissa trakter) i förb. glåpa ur sig (se nedan); jfr GLOPA, v.1 Sahlstedt (1773). Dähnert (1784). Widegren (1788).
Särsk. förb.: GLÅPA FRAM. (†) = GLÅPA UR SIG. Sahlstedt (1773). —
GLÅPA UR SIG10 4 0. (starkt bygdemålsfärgat, i vissa trakter) fälla skymfande ord, ”vräka ur sig glåpord”. Sahlstedt (1773). Widegren (1788). Lundell (1893; angivet ss. folkmål).

 

Spalt G 603 band 10, 1929

Webbansvarig