Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GLÄTTA glät3a2, r. l. f.; best. -an.
Etymologi
[efter t. glätte, avledn. av glatt (se GLATT)]
(föga br.) glatthet; glans. CVAStrandberg 5: 140 (1862). Den smekande kylan och glättan af dyrbart tyg. Hallström NNov. 55 (1912). Östergren (1925; angivet ss. ”mindre vanl.”).

 

Spalt G 621 band 10, 1929

Webbansvarig