Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GNARKA, v., anträffat bl. i p. pr. gnarkande.
Etymologi
[sv. dial. gnarka, knarka, knorra; bildat till stammen i GNARRA]
(†) knarra, knarka. Ett gnarkande vedlass. Fryxell Dag 3: 80 (1841).

 

Spalt G 645 band 10, 1929

Webbansvarig