GNOSTIKER gnos4tiker, m.||(ig.); best. -n; pl. =.
Etymologi
[jfr t. gnostiker, eng. gnostic, fr. gnostique, lat. gnostici, pl.; ytterst av gr. γνωστικοί, pl., substantivering av γνωστικός, som har samband med vishet l. insikt, gnostisk; bildat till stammen i γνῶσις (se GNOSIS). — Jfr GNOSTICISM, GNOSTISK]
Spalt G 669 band 10, 1929
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se