Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GOELETT gå1elät4, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[av fr. goélette; jfr sp. golete]
(i fråga om äldre utländska förh.) sjöt. skonare. SP 1780, s. 729. (Spaniens) Cortes hafva beviljat utrustning af .. fyra Goeletter. SC 2: 79 (1821). WoJ (1891).
Ssg (sjöt.; jfr ovan): GOELETT-BRIGG. skonertbrigg. KrigVAT 1852, s. 197 (i fråga om holl. förh.).

 

Spalt G 749 band 10, 1929

Webbansvarig