Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GRAKT, r.; pl. -er.
Ordformer
(gra(c)kt)
Etymologi
[av holl. gracht, f., motsv. mnl. o. mnt. gracht, graft; till stammen i GRAVA, v.1; jfr isl. grǫptr, m., grav m. m.]
(†) grav, kanal. Götheborg var den täckaste stad ibland alla i Riket, .. genomskuren med åtskilliga Grakter eller grafver. Linné Vg. 135 (1747). Dens. Sk. 70 (1751).

 

Spalt G 798 band 10, 1929

Webbansvarig