GRENADILL gre1nadil4 l. gren1-, l. GRENADILLA -dil3a2, äv. GRANADILL gra1– l. gran1-, l. GRANADILLA, r. (f. Möller (1790), Dalin (1852); best. (föga br.) -en resp. -an; pl. (föga br.) -er Möller (1790), Dalin (1852)) resp. -or.
Ordformer
(granadill (-le) 1790—1904. granadilla 1926. — grenadell 1845. grenadill 1786 osv. grenadilla 1880 osv.)
Etymologi
[liksom t. granadill(holz), grenadill(holz), eng. granadilla, grenadilla, fr. grenadille, av sp. granadilla, diminutivum av granado, granatäpple (se GRANAT, sbst.1)]
1) namn på (art l. individ av) rankväxtsläktet Passiflora Lin., passionsblomma, särsk. på arten Passiflora edulis Sims (P. quadrangularis Lin.), ävensom på dess välsmakande frukt. Oldendorp 1: 198 (1786). Grenadill, frukten af Passiflora maliformis, .. var stor nästan som Gås-ägg, och var läskande samt välsmakande. Euphrasén Barthelemi 34 (1795). BonnierKL 9: 28 (1926).
Ssg (till 2): GRENADILL- l. GRENADILLA-, äv. GRANADILL- l. GRANADILLA-TRÄ. (förr äv. skrivet -träd) handel. benämning på olika exotiska, tunga o. mycket hårda träslag (särsk. använda till förfärdigande av blåsinstrument); särsk. om träet av det i de tropiska delarna av Afrika växande trädet Dahlbergia Melanoxylon Perot., afrikanskt grenadillträ (jfr KONGO-, SENEGAL-TRÄ), ävensom av det särsk. i Västindien växande trädet Brya Ebenus (Lin.) DC., äkta grenadillträ, röd ebenholts. Nemnich Waarenlex. 91 (1797). JernkA 1839, s. 351. Åstrand (1855). BonnierKL 3: 662 (1923).
Spalt G 890 band 10, 1929
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se
