Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GRIFNAR l. GRIFNE, sbst. pl.
Ordformer
(grefne 1711. grifnar 1618. grifne c. 1755)
Etymologi
[av ry. grivna, om viss mynt- o. viktsenhet]
(†) benämning på vissa i ä. tid förekommande ryska mynt. SUFinlH 5: 260 (1618). Af våra löspengar .. hade (vi icke) mer än några grifne til mans qvar. Dahlberg Lefn. 50 (c. 1755; uppl. 1911).

 

Spalt G 904 band 10, 1929

Webbansvarig