Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GRILLRIG, adj.
Etymologi
[jfr t. grillig; avledn. (av pl. griller) av GRILL, sbst.2 l. GRILLER, sbst.1 l. GRILLRA, v.1]
(-ig 1749. -og 1734—c. 1755) (†) som har l. hängiver sig åt griller l. inbillade bekymmer l. tomma spekulationer, full av underliga infall. Serenius T 1 a (1734). Lind (1749). Schultze Ordb. 1592 (c. 1755).
Avledn.: GRILLRIGHET, r. l. f. (-og-) (†) Serenius T 1 a (1734).

 

Spalt G 911 band 10, 1929

Webbansvarig