Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GRIMLIG grim3lig2, adj. -are. adv. -T; förr äv. GRIMLOT.
Ordformer
(grim- 1745 osv. grem- 1743. grym- 1682. -lig 1828 (: hvitgrimliga, pl.) osv. -lot 1682—1743. -lut 1745)
Etymologi
[sv. dial. grimlig, grimlet, brokig av smuts i ansiktet, smutsig, oren, om boskap: (vit)-brokig i huvudet; jfr nt. grimmelig, smutsig; bildat till stammen i GRIMMA]
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) som har smutsränder i ansiktet; strimmig l. randig l. brokig av smuts; mörkstrimmig, ojämnt smutsig, oklar; jfr GRIMMIG 1. FotogrT 1890, s. 10. De grimliga fönsterrutorna. Nordström Piga 23 (1914). Hon var grimlig i ansiktet av tårar. Dens. i VeckoJ 1922, s. 759. — särsk. (†) om vatten: grumlig. Sedan the (dvs. de flyende perserna) hade thet grymlota och orent löpande watnet .. inslukit (osv.). Sylvius Curtius 358 (1682).
2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om djur, i sht boskapsdjur: (vit)brokig l. (vit)strimmig på huvudet; jfr GRIMMIG 2. (Ko) svart och gremlot i hufvet. HdlÅgerupArk. 1743. Linné Gothl. 287 (1745). Lundell (1893; angivet ss. sydsv. o. folkmål). — jfr BRUN-, RÖD-, VIT-GRIMLIG.

 

Spalt G 913 band 10, 1929

Webbansvarig