| Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GRIP, sbst.4, om person m., om sak r. l. m., best. -en; pl. -ar.
(†) eg.: ngn som griper l. ngt varmed man griper.
1) om person.
a) om viking l. sjörövare. Rudbeck Atl. 2: 131 (1689). Tuneld Geogr. 113 (1741). Att .. fara ut på härnad efter Snilles-ära, som våre fordne Gripar efter guld. Thorild 3: 200 (1792). Dalin (1852). jfr SKÄR-GRIP.
b) skämtsam benämning på polis (”stadsbetjänt”) l. rättstjänare o. d.; jfr GRIP-HUMMER, GRIPOMENES. De små criminel-tjufvarne, .. de hafva väl sine gripar, och det är väl. GbgMag. 1761, s. 657. Jag .. sjöng en visa. Bums kom griparne och knep mig, jag blef dömd för andra resan fylleri. Sjöberg SthmHeml. 148 (1844; yttrat av en tiggare).
Spalt G 926 band 10, 1929