Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GRUM l. GROM, sbst.2, r. l. m. (Serenius EngÅkerm. 32 (1727)) l. n. (Schroderus Comenius 27 (1639), VetAH 1753, s. 286); ss. ntr. best. -(m)met.
(†)
1) bottensats, grums; avfall vid t. ex. vinpressning; jfr GORM, sbst.2 Bönderna kuna inthet förwara .. wijnett vthan mögll och grum, ty the hafua inga kellare. Murenius VP 13 (1637). Ihre (1769). — jfr OLJO-, VINDRUVE-GROM.
Spalt G 992 band 10, 1929