| Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GRY gry4, v. grydde gryd3e2, grytt gryt4, grydd gryd4. vbalsbst. -ENDE, -NING (se GRYNING, sbst.1); jfr GRY, sbst.2, o. GRYNNE; förr äv. (bygdemålsfärgat) GRYAS, v. dep.
1) (i sht i vitter stil) om det första frambrytandet av dags- l. solljuset vid övergången från natt till dag (jfr dock b): dagas; börja att bli ljust, ljusna; i opers. konstr. l. med dag, morgon o. d. ss. subj. Så snartt som dagen begyntte gry. OxBr. 5: 441 (1627). Söndagsmorgonen grydde lugn, klar och vacker. Knorring Torp. 2: 59 (1843). Natten gick hän, och det grydde till dag. Lagerlöf HomOd. 22 (1908). Siwertz Sel. 1: 185 (1920). — särsk.
a) (†) i vissa opers. konstruktioner. I Gryningen .. då dä gryyr af dagen. Columbus Ordesk. 15 (1678). Det begynte gry för dagen. SvFolks. 368 (1849).
b) (i vitter stil) i fråga om morgonrodnad o. d. samt stjärnor; förr äv. om sol l. måne: börja att lysa, stiga upp, framträda. Stagnelius (SVS) 2: 90 (c. 1820; om månen). I morgon innan solen gryr, är ren din brudgum här. Runeberg 2: 46 (1848). Varm, blodig rodnad / begynner i öster gry. Lybeck Dikt. 1: 8 (1890). Och bleka stjärnor stilla gry / i vårglans öfver slätten. Ekelund Syn. 87 (1901).
c) (i vitter stil) i bildl. anv.; jfr 2. Din sällhets morgon en gång gryr. Ps. 1819, 243: 5. Men öfver våra barn skall gry / En dag i purpurglans. CVAStrandberg 1: 169 (1860).
2) (i sht i vitter stil) i överförd anv. (jfr 1 c), i fråga om ngt som börjar att visa sig l. utveckla sig: framträda (så småningom), (fram)-växa, spira fram; börja, begynna. — särsk.
a) i fråga om ngt konkret; numera bl. i p. pr. gryende i adjektivisk anv. (jfr 2 b β). Skall då i höstens purpurkalk / En drufva gry för mig? Atterbom Minn. 77 (1817). Slumra, .. o barn, som den gryende blomman i knoppen. Runeberg 1: 334 (1841). ”Hm!” svarade löjtnanten i de gryende mustacherna. Topelius Fält. 3: 64 (1858). Den lilla gryende istermagen. Forssman Aftonl. 12: 76 (1904).
b) i fråga om ngt abstrakt. Thorild 3: 395 (1794). Det är min sorg för stunden, men ur den, blott den / Kan engång klar min glädje gry. Runeberg 5: 160 (1863). Visserligen grydde redan då i din själ någonting liknande ett tvifvel. Wikner Pred. 207 (1877). De första misstankarna om syster Helens förälskelse grydde. Bergman JoH 110 (1926). — särsk.
α) om tid l. tidsperiod som ingår; ofta (med närmare anslutning till 1) om tid som i eg. l. överförd mening kommer med ljus. Wij af Simbirskij geck, när wåren börja gry. KKD 5: 373 (c. 1711). Medan ljusare tider grytt. Tegnér SvBild. 76 (1896). Det gryende 1600-talets märkliga intresse för svensk arkeologi, historia och språk. Uppl. 2: 511 (1908).
β) i p. pr. gryende i adjektivisk anv. (jfr 2 a). Ynglingens gryende anlag. Fryxell Ber. 6: 152 (1833). Syfta till att qväfva den gryende inhemska industrien. Carlson Hist. 1: 185 (1855). Midt uti osjelfständigheten röjer sig den gryende vältalaren. Ljunggren i SAH 41: 10 (1866). Grimberg VärldH 1: 235 (1926).
Spalt G 1084 band 10, 1929