| Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GRYMMELIG, adj. -are; numera bl. ss. adv. GRYMMELIGEN grym3eli2gen (Petreius Beskr. 2: 77 (1614) osv.) l. (föga br., skämts.) GRYMMELIGA -li2ga (Psalt. 74: 1 (Bib. 1541), AB 1901, nr 84, s. 3), förr äv. GRYMMELIG (PolitVis. 270 (c. 1633), Ps. 1695, 104: 4).
1) (†) till GRYM 1: full av vrede, (mycket) vred; rasande, ursinnig. JMessenius (1629) i HB 1: 136. Ach Herre .. / .. näps migh icke grymmelig / För mina synder lede. Ps. 1695, 27: 1.
2) (†) till GRYM 2: fasansfull, fruktansvärd, förfärlig; äv.: bister; äv. om sak. Gvdh hwj .. äst så grymmeligha wreedh offuer tijn foosterfåår? Psalt. 74: 1 (Bib. 1541; Bib. 1917: ryker din vredes eld). Thet giör tin wrede grymmelig: / Men, frome Gudh, låt blidka tigh. Ps. 1695, 313: 7. (Landsknektar) med grymmeliga knäfvelborrar och hvassa pipskägg. Atterbom FB 73 (1839).
3) (†) till GRYM 3: ful, vederstygglig. Under detta ädla ansigte (dvs. en ansiktsliknande bärgsprofil) ser man .. ett annat fult och grymmeligt. Bremer NVerld. 3: 444 (1854).
4) (numera bl. arkaiserande l. skämtsamt ss. adv.) till GRYM 4: grym, hårdhjärtad, omänsklig; vild. Thå Konungen aff Danmarck sith Tyranske regementte och grymmelige tyrannj .. bedriffuiidt och bruchatt haffuer. GR 1: 81 (1523). Inföllo några fanor Polske Ryttare .. i Svenska Lifland, där de grymmeligen framforo med mördande och brännande. Hallenberg Hist. 4: 987 (1794). AB 1901, nr 84, s. 3.
5) (numera bl. skämtsamt, föga br.) till GRYM 5, ss. adv.: omåttligt, ”rysligt”, ”förfärligt”; ömkligen. Så frampt iag icke så grymmeligen blijfwer öfwer-wäldigat, att iag får annat sinne. Reenhielm OTryggv. 10 (1691; isl.: grimliga). Nu har jag grymmeligen förplumpat mig. Gyllenborg Sprätth. 39 (1737). Du är grymmeligen bestulen och bedragen! Bremer Pres. 219 (1834).
Spalt G 1088 band 10, 1929