Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GRÄSLIG grä3slig2, äv. (numera bl. emfatiskt l. skämts.) GRÄSELIG -se-, adj. -are. adv. = (†, Ps. 1536, s. 99, SColumbus Vitt. 103 (c. 1670: -li), SedolärMercur. 2: nr 14, s. 8 (1731: ogräselig)), -A (numera bl. skämtsamt arkaiserande, Svart Ähr. 56 (1560), Lind (1749)), -EN (numera bl. arkaiserande, Schroderus Os. 1: 654 (1635), ÖB 73 (c. 1712: -lin), Andersson GrDram. 121 (1890, 1910)), -T (HH XXV. 2: 84 (1809) osv.).
Ordformer
(gres- 1556—1704. gräs- 1523 osv. gräss- (-sz-) 1526—1690. -sel- 1523—1926. -sl- 1639 osv. — -li c. 1670—c. 1712 (: -lin, adv.). -lig(h) 1528 osv. -lighen 1526—1527. -lig(h)it(t), n. sg. 1526—1713)
Etymologi
[fsv. gräsliker, gräseliker, liksom d. græsselig av mnt. greselik, till mnt. grese, rysning, till gresen, grisen, rysa. — Ordet torde i nysv. delvis vara påvärkat av t. grässlich, av ä. t. grass, förskräcklig, besläktat med GRÅTA]
— jfr OGRÄSLIG.
1) som är ägnad att ingiva fasa l. förskräckelse l. förfäran, fasansfull, förfärlig, förskräcklig, ryslig, hemsk; äv. med ngt försvagad bet., närmande sig bet. 2. Thet är gräszelighit falla vthi leffuandes gudz hender. Ebr. 10: 31 (NT 1526). Ther nest ropte han (dvs. Jesus på korset) so gräselig. Ps. 1536, s. 99. Monge åstunda, ja löpa och kiöpa sig til thetta heliga embetet (dvs. predikoämbetet), hwar wid så gräseligit answar är. Swedberg Dav. § 6 (1713). Gräseligt är mitt brott. Kellgren Nal 144 (1852). Gräsligt du röna skall / trollfurstens vrede. Melin Prins. 53 (1885). Han betygade med gräsliga eder sitt förakt för de eländiga hjordvarelser, som krälade där inne på gatorna. Siwertz Sel. 2: 126 (1920). — särsk. (†): fruktansvärd gm stränghet l. grymhet l. våldsamhet o. d. (De två besatta) waro ganska gräselighe, så ath ingen kunde reesa then wäghen fram. Mat. 8: 28 (NT 1526). Såå seer thå hiertat icke meer gudh an for en gräseligh domare. OPetri 1Post. 84 b (1528). Så stormade tå the Swenske till annan gången, och så gräseliga som the hade warit blinde, skonandes sigh platt intedt. Svart G1 91 (1561). (Satan) gik omkring til sengarna, såg gräseligen på them allesammans, och sade (osv.). Münchenberg Scriver Får. 23 (1725).
2) (i sht vard.) i försvagad anv. av 1, för att angiva att ngt väcker obehag l. förefaller otrevligt o. d.: ”förskräcklig”, ”hemsk”, ”ryslig”; äv. (i sht i kvinnospråk) ss. rent förstärkningsord: oerhörd, ofantlig, ”kolossal”, ”väldig”, ss. adv.: oerhört, ”kolossalt”, ”väldigt”. Stoore och gräselige Summor penningar. Svart Ähr. 75 (1560). Ther störte så gräseliga mycket folk. Dens. G1 91 (1561). Jag kan icke beskrifva, huru gräsligen detta bedröfvar mig. Schotte NyköpElLärovH 2: 35 (i handl. fr. 1776). Tyckte Lind att en flicka var söt, så tyckte Klara, att hon var gräslig helt enkelt. Nordström Amer. 253 (1923). Jag är ohyggligt våt och gräsligt glad. Bergman JoH 52 (1926).
3) (†) lätt att skrämma, rädd. (Lat.) Resolutus .. (sv.) Blödigh, Gräseligh, Qwinnisk. Linc. (1640; under resolutus).
Avledn.: (till 1 o. 2): GRÄSLIGHET, r. l. f. [fsv. gräslikhet, gräselikheth; jfr mnt. greselikheit] egenskap(en) l. förhållande(t) att vara gräslig; förr äv.: stränghet, grymhet, våldsamhet; äv., i sht i pl., konkretare: sak l. företeelse som är gräslig. K. Cristierns omildhet och gräselighet, som han inpa svenske män giorde. RA 1: 12 (1523). Såådana (Guds) gräseligheet (dvs. stränghet) är menniskionne omöghelighit ath draga aff sin eghin macht. OPetri MenFall L 5 a (1526). Bekant är, hvilka gräsligheter under medeltiden och långt in i nyare tider hexeriväsendet har framkallat. Fehr Und. 60 (1894). (En förmaksspisel) hvars hylla var fylld med gräsligheter i gips, porslin, pappmassa och till och med vax. Berger Ysail 137 (1905).

 

Spalt G 1187 band 10, 1929

Webbansvarig