Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GRÄVLING grä3vliŋ2, förr äv. GRÄVING, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(grefling 1639—1862. gräfving 1781 (: gräfvinge muff), 1827 (med hänv. till grävling)—1865. grävling (gräf(f)-) 1538 osv.)
Etymologi
[jfr d. grævling, nor. grevling; efter mönster av mnt. grevink (se nedan) utvidgad form av mnt. grevel, grävling, eg. ”grävare”, liksom mnt. grevink med samma bet. avledn. av graven, gräva (se GRÄVA, v.). Formen gräving, ä. d. græving, utgör ett direkt lån från mnt. grevink]
1) (individ l. art av) det till mårddjuren hörande rovdjurssläktet Meles Briss., särsk. om arten Meles meles Lin., grävsvin. VarRerV 52 (1538). Schroderus Comenius 208 (1639). Gräflingen eller gräfsvinet bor i hålor under jorden och har korta ben. Berlin Lrb. 25 (1852). NF (1882).
2) i utvidgad anv. av 1, om vissa grävlingen (i bet. 1) mer l. mindre närstående l. liknande djur. Pungmusen eller Vombaten (Phascolomys fossor), hvilken äfven kallas den australiske gräflingen. 1Brehm 1: 404 (1874). Den malajiska gräflingen eller ”stinkgräflingen” (Mydaus meliceps). Stuxberg (o. Floderus) 2: 104 (1901). Den amerikanska gräflingen (Taxidea americana). Därs. 3: 240 (1903). — jfr HONUNGS-, PUNG-, STINK-GRÄVLING.
Ssgr (till 1): A: GRÄVLING-BO, -FÄLLA, -GRYT, -HOLK, -HONA, -JAKT, -LYA, -SKINN, -SLÄKTE, -UNGE, se D.
B (starkt bygdemålsfärgat): GRÄVLINGA-KISTA. (i sht förr) visst slags fälla för fångst av grävling. Fatab. 1911, s. 28 (fr. norra Smål.). —
-STOCK. (i sht förr) = GRÄVLINGS-LÄM. Fatab. 1911, s. 30 (fr. norra Smål.).
C (†): GRÄVLINGE-MUFF. (gräfvinge- 1781) muff av grävlingsskinn. BoupptVäxjö 1781. —
-SAX. redskap för fångst av grävling. Brummer 78 (1789). —
-SKINN, se D.
D: GRÄVLINGS-BO, n. (-ling- 1862—1897. -lings- 1834 osv.) Nilsson Fauna II. 2. 2: 282 (1834). BiblJäg. 4: 98 (1897). —
-FÄLL. Östergren (1925). —
-FÄLLA, r. l. f. (-ling- 1912. -lings- 1910 osv.) fälla för fångst av grävling. RedNordM 1910, s. 22. Norlind AllmogL 37 (1912). —
-GRYT. (-ling- 1841—1895. -lings- 1866 osv.) jäg. håla i vilken grävling har sitt bo. Fryxell Dag. 3: 91 (1841). Knöppel SvRidd. 196 (1912). —
-HOLK. (-ling-) (i sht förr) visst slags fälla för fångst av grävling. Fatab. 1906, s. 13. —
-HONA. (-ling- 1847—1908. -lings- 1925 osv.) Gräflinghonan ynglar om vintren. Nilsson Fauna 1: 188 (1847). —
-HUND. jäg. hund som lämpar sig o. är dresserad för jakt på grävling i hans bo; särsk. om tax. Behm 149 (1920). —
-HÖ. (i vissa trakter) växten Lathyrus pratensis Lin., ängsvial, gigalsärter. Samzelius Blomst. 55 (1760). Fries Ordb. (c. 1870; fr. Närke). —
-JAKT. (-ling- 1850—1910. -lings- 1925). Källström Jagt 80 (1850). —
-LYA. (-ling- 1912. -lings- 1832 osv.) i sht jäg. = -GRYT. Swederus Jagt 93 (1832). Norlind AllmogL 37 (1912). —
-LÄM. (i sht förr) visst slags giller för fångst av grävling. Hahr HbJäg. 180 (1866). Fatab. 1911, s. 28. —
-SKINN. (-ling- c. 1755—1913. -linge- 1855. -lings 1852 osv.) Schultze Ordb. 4269 (c. 1755). FoFl. 1913, s. 123. —
-SKYTTE. Östergren (1925). —
-SLÄKTE(T). (-ling- 1820—1908. -lings- 1925) zool. om rovdjurssläktet Meles Briss. Nilsson Fauna 1: 100 (1820). 2NF (1908). —
-SOMMAR. [anledningen till benämningen torde vara den, att grävlingen vid denna tid på året ofta är ute o. samlar förråd för vintern] (numera knappast br.) benämning på en längre l. kortare följd av klara o. molnfria dagar på hösten; jfr BRITT-, EFTER-, INDIAN-SOMMAR. NF 7: 525 (1883). Östergren (1925). —
-UNGE. (-ling- 1847—1908) De Gräfling-ungar jag sett i början af Maj, voro 1 fot 2 tum långa. Nilsson Fauna 1: 188 (1847). —
-VÄSKA. (i sht förr) (jakt)väska av grävlingsskinn. Bergström Bild. 2: 28 (1882). Engström Lif 110 (1907).

 

Spalt G 1200 band 10, 1929

Webbansvarig