Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GRÖPE grø3pe2, n. (Lind (1749) osv.), ngn gg r. l. m. (Sahlstedt (1773), Dalin (1852; jämte n.)); best. -et, ss. r. l. m. -en; förr äv. GRÖP, sbst.2, n., GRÖPP, sbst.2, n., GRÖPA, r. l. f., samt GRÖPJE, n., o. GRÖPPE, n.
Ordformer
(gröp 1755—1885. grööp 1658. gröpp 1873. gröpa 1674—1796. gröpe 1658 osv. gröpje Lind (1749). gröppe Orrelius (1797; jämte gröpe))
Etymologi
[gröpe, gröpa o. möjl. grööp äro bildade till stammen i GRÖPA, v.2; jfr d. dial. grøve, nor. dial. grøypa, f., kornig massa; gröpp, sv. dial. gröpp o. d., m. l. n., motsvarar GROPP, sbst.1, r. l. m., resp. nor. dial. grop, n., gröpe m. m., o. hör till stammen grŭp- i GRÖPJA, v. (se under GRÖPA, v.2), vartill äv. gröpje, sv. dial. gryppjä, o. gröppe äro att föra; formen gröp kan föras till båda dessa stamformer; jfr t. graupe, gryn, (hagel)korn]
1) i sht. landt. motsv. GRÖPA, v.2 1: gröpad (grovmalen) säd, i sht använd till kreatursfoder; äv. (numera icke i fackspr.) om gröpat malt. BoupptSthm 23/2 1658. AHB 26: 8 (1869). Gröpe .. tillgodogöres fullständigare (av kreaturen) än okrossad säd. Juhlin-Dannfelt (1886). — jfr BLANDSÄDS-, BÖN-, HAVRE-, KORN-, MALT-, RÅG-, ÄRT-GRÖPE m. fl.
2) (†) motsv. GRÖPA, v.2 2: grovt, grovkornigt uttryckssätt. Lind (1749).
3) [jfr motsv. anv. av GRY, sbst.] (†) ”kärna”, ”märg”. Folk utan gröpe och tog. Benzelius IVetA 1746, s. 7.
Ssgr (till 1, landt.): A: GRÖP-KVARN, se GRÖPA, v.2 ssgr. —
-PÅSE. (tillf.) foderpåse (innehållande gröpe). Blacken, som har gröppåsen qvar om halsen. Strindberg Skärk. 11 (1888).
B (mindre br.): GRÖPE-KVARN, se GRÖPA, v.2 ssgr.

 

Spalt G 1227 band 10, 1929

Webbansvarig