| Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GUDFRUKTELIGA o. GUDFRUKTELIGEN, adv.
(†) gudfruktigt. — särsk.
a) [jfr GUDFRUKTIG 2 samt liknande bet.-utveckling av GUDLIG (se d. o. 2 a γ, b δ), KRISTLIG] allmännare: rättsinnigt, snällt, l. dyl. Huru hennes k. Herre (hade) gudfrukteligen och christeligen sig emot henne i alle måtto förhållet. BL 15: 269 (i handl. fr. 1597).
b) till GUDFRUKTIG 2 c. GR 28: 74 (1558). De som Gudfruchteligen döö. Rudbeck Atl. 3: 399 (1698). Schultze Ordb. 1358 (c. 1755).
Spalt G 1285 band 10, 1929