| Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GURMANDIS gur1maŋdi4s, stundom -and-, äv. med mer l. mindre fr. uttal, r.; best. -en. (ofta, förr alltid, med fr. stavning)
1) (†) till GURMAND 1: frosseri. Pfeiffer (1837). Jag gör en stor skilnad mellan en förnuftig ”gastronomi” och den glupska ”gourmandisen”. Svedelius Lif 35 (1887).
2) (företrädesvis i kretsar med fr. bildning, mindre br.) till GURMAND 2: svaghet l. passion för god mat; äv.: sakkunskap i fråga om finare matlagning; jfr GASTRONOMI; äv. bildl.: kräsenhet. Sturzen-Becker 1: 188 (1861). Kyrkoherde Sven .. hade anlag för estetisk gourmandise. Rydberg Vap. 93 (1891). Gourmandisen var ju ålderdomens enda anständiga last. Siwertz Varuh. 184 (1926).
Spalt G 1378 band 10, 1929