| Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GURMÉ gurme4, äv. med fr. uttal, m.||(ig.); best. -n l. -en; pl. -er. (ofta, förr alltid, med fr. stavn.)
(företrädesvis i kretsar med fr. bildning) urspr.: vinkännare; person som förstår sig på o. värderar god mat, finsmakare, gastronom; jfr GURMAND 2; stundom bildl. Andersson (1857). Färgvalörer för en gourmet. Molin FrÅdal 287 (c. 1895). De båda .. åldrande vännerna voro stora gourmeter. Ahrenberg Männ. 2: 146 (1907).
Spalt G 1378 band 10, 1929