Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GÅR- gå3r~, förr äv. GAR-.
-KOKERI. [bildat i anslutning till -KÖK] (enst., †) snuskigt sätt att handskas med l. tillreda födoämnen (ss. i ett ”gårkök”). Är det en sliks (dvs. häxans) gårkokeri, / Som tretti år från denna nacke häfver! Rydberg Faust 63 (1876; t. orig.: Sudelköcherei). —
-KOKERSKA. (†) jfr -KOCK. Constantini M. moder var en Gårkokerska. Scherping Cober 1: 190 (1734). Bliberg Acerra 656 (1737). —
-KÖK, förr äv. -KÖKE. [efter t. garküche] (numera bl. ngn gg i fråga om ä. förh.) enklare ställe där lagad mat, i sht kokt l. stekt köttmat, säljes till avhämtning l. serveras; ”sylta”. UrkSthmH 1: 149 (1605). Kring Byn i alla Gårkök snoka / För Kräs (dvs. läckerheter) ok Lust-Maat skull. Lucidor (SVS) 80 (1668). Ett fat oskalade potäter med salt, hemtade från närmaste gårkök. Wingård Minn. 2: 48 (1846). Dalin (1852; angivet ss. sällan brukat). Karlfeldt Hösth. 14 (1927).
Ssg: gårköks-bord. (†) Om ni såtte vid et herrebord ock jag vid en gårköksbord. SColumbus Vitt. 262 (c. 1678).
Spalt G 1536 band 10, 1929