Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GÅRDENÄR, m.
Etymologi
[efter mnt. gardenere, motsv. ä. t. gartner (t. gärtner), till garten (se GÅRD, sbst.1)]
(†) trädgårdsmästare; jfr GARTNER. VarRerV 39 b (1579). För:de Matz gårdenär hade .. slagit henne j hufuudet. BtSödKultH 12: 82 (1598).

 

Spalt G 1554 band 10, 1929

Webbansvarig