Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GÅT gå4t, r. l. m. ((†) f. Lind (1749), Dähnert (1784)); best. -en; pl. -ar; förr äv. GÅTA, sbst.2, r. l. f., pl. -or, l. GÅTE, r. l. m., äv. n.?
Ordformer
(gåt 1738—1914. gåta 1588 (: dörrgåta)—1745 (: dörgåta). gåte 1745 (: Dörrgåte)—1788. gåten, sg. best. 1638 (: Döregåten). gåtet, sg. best. 1667 (: döre-gåtet). gått 1769—1779. gåtten, sg. best. 1779—1847 (: dörrgåtten))
Etymologi
[sv. dial. gåt (i bet. 1), äv. (i Finl.) gåta, dörr- l. fönsterpost, l. gåte, m., brädbeklädnad på dörr- l. fönsterpost; jfr nor. dial. gaatt, f., fals, inskuren fog i en ram l. karm, gaatta, gänga för en slå, fotfäste i en fjällsida, isl. gátt, fals i dörrkarm, i pl.: dörr, ävensom fsv. -gæti, n. pl. (i ssgn dorogæti, dörrkarm); av germ. ganht-, till gangan (se GÅNGA, GÅ; jfr GÅT, adj.)]
1) (numera bl. starkt bygdemålsfärgat samt i fackspr.) i liggande timmer vid dörr- l. fönsteröppningar, dammluckor o. d. vertikalt infälld stöddel. (Snickaren skall till Borgnäs kyrka) dörrar giöra, och foderbräder och gåtor till dörrarna. UrFinlH 381 (1727). Södra dörren (till svinhuset) får en ny gått, samt ett gångjärn. OfferdalKArk. N II 1, s. 193 (1779). För att stödja grundluckorna intappas s. k. gåtar eller fyrtäljda stolpar i nedre stockhvarfvet. Ekman SkogstHb. 104 (1908). — jfr DÖRR-GÅT.
2) (i fackspr.) rännformig, vanl. vertikal gejd, i vilken en skjutlucka, ett spjäll l. dyl. glider vid manövrering. JernkA 1847, s. 205.
3) (†) bärgv. Gåte kallas främsta kanten af mynningen .. uti en ort. Rinman (1788).

 

Spalt G 1564 band 10, 1929

Webbansvarig