| Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GÅTA gå3ta2, sbst.3, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
1) till lösning framställd tankeuppgift vid vilken det gäller att gissa på en l. flera saker som (i tal l. skrift l. bild) angivits på ett förtäckt (antydande, omskrivande, allegoriskt) sätt. Framställa (förr äv. sätta fram l. bära fram) en gåta. Förelägga ngn en gåta (förr äv. giva l. sätta ngn en gåta före). Lösa, uttyda, gissa (förr äv. upplösa l. råka på) en gåta. Jagh wil settia idher ena gåto före. Dom. 14: 12 (Bib. 1541; Bib. 1917: förelägga eder en gåta). Een alfwarsam Gåta, stält til alle Wackre Damer. Stiernhielm Gåta (c. 1650). Vti brudskriffter skal man offta se och höra otienliga, ja fuhla och otuchtiga ord och infellen, helst vti gåtorna. Swedberg Schibb. 107 (1716). I rymliga salen / ungdomen samlad roade sig med gåtor och lekar. Klinckowström Örnsjötj. 11 (1906). Om gåtor och gåtsystematik. vSydow i FoF 1915, s. 65 (rubrik). — jfr BERÄTTELSE-, BILD-, BOKSTAVS-, BONDE-, CHARAD-, KORSORDS-, ORD-GÅTA m. fl.
2) bildl.: dunkelt tal; vad som är omöjligt l. svårt att förstå l. utgrunda; svårlöst l. olösligt problem; mysterium. Tala i gåtor. Det är mig en fullkomlig gåta, hur han kan klara sig. Then tilkommande tijdh är en Gåta, iagh säger, en Hemligheet, hwilken wij medh efftertänckiande måste vplösa. Arvidi 213 (1651). Säg, Philosoph med rynkta pannan! / Hvem är den största Man? — / Du svarar: ”den och ingen annan / Som mina Gåtor tyda kan”. Kellgren 3: 108 (c. 1793). (Fredrika Bremer) ville visa verlden, att äfven hon kunde .. göra filosofi och, såsom det heter, ”lösa lifvets gåtor”. Sturzen-Becker 1: 110 (1845, 1861). Den proteus-artade rörligheten i hans (dvs. Gustav III:s) karaktär har förefallit många som en psykologisk gåta. Odhner G3 1: 264 (1885). För sina kamrater var hon en gåta. Siwertz Sel. 1: 168 (1920). — jfr VÄRLDS-GÅTA m. fl.
-BOK, pl. -böcker. bok innehållande en samling gåtor. Hagberg Shaksp. 11: 169 (1851). Cannelin (1921). —
(2) -FULL. (gåt- 1845 osv. gåte- 1747. gåto- 1850—1902) svår l. omöjlig att förstå l. komma under fund med; dunkel, obegriplig, oförklarlig, hemlighetsfull, mysteriös. Dalin Hist. 1: 330 (1747). Så gåtfull mannen är! Och qvinnan sedan! CVAStrandberg 5: 106 (1862). Djuren kände han (dvs. J. L. Runeberg) väl och hade en förmåga att närma sig dem, som förefaller nästan gåtfull. Mjöberg Lb. 462 (1910).
-LEK. (gåt- 1854. gåto- 1848—1893) Hagberg Shaksp. 5: 271 (1848). (Germanerna sökte) skärpa tankeförmågan medelst gåtolekar och sinnrikhet i dubbeltydiga poetiska uttryck. Rydberg KultFörel. 4: 14 (1887). —
(1, 2) -LIK, adj. (gåt- 1794 osv. gåte- 1749—1836. gåto- 1819—1887) jfr -FULL. Lind (1749). Du talar gåtlikt. Stagnelius (SVS) 4: 200 (c. 1820). Hon såg på mig med en gåtolik blick. Ljunggren Resa 8 (1871). Wirsén i 3SAH 7: 78 (1892).
-STRID. (i sht i fråga om fornnordiska förh.) ”strid” vid vilken de stridande giva varandra gåtor att lösa. NF 5: 1133 (1882). Den obetänksamme Heidrek .. utkämpar .. en gåtstrid med Odin. Schück (o. Warburg) 2LittH 1: 113 (1911).
B (†) GÅTE-FULL, se A. —
-KNUT, se C. —
-LIK, se A. —
C (numera bl. ngn gg i vitter stil): GÅTO-DJUP, n. jfr DJUP, sbst. 5 o. 12. Ögats gåtodjup. Hallström Legenddr. 73 (1908). —
-FULL. se A. —
(1, 2) -KNUT. (gåte- 1732. gåto- 1900) (numera knappast br.) svår gåta; äv. bildl. Jag skal them sättia för en sådan gåteknut, / At the på annan tid må kunna veta hut. Kolmodin QvSp. 1: 292 (1732). Lindberg Hârûn 152 (1900; bildl.). —
-LEK, se A.
Spalt G 1565 band 10, 1929