Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GÅVA, v.; sup. -at.
Etymologi
[fsv. gava, v.; till GÅVA, sbst.; jfr BEGÅVA]
(†) utrusta l. förse (ngn med ngt), begåva (se särsk. d. o. 1 b). Alle dygder som Gudh Allzmechtig menniskorne hafwer benådadt och gåfwadt med. RARP 2: 30 (1633). Schultze Ordb. 1514 (c. 1755; angivet ss. föråldrat). — jfr SNILLE-GÅVAD, p. adj.

 

Spalt G 1569 band 10, 1929

Webbansvarig