Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GÖTTLING, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (Stiernman Com. 1: 686 (1617), Därs. 971 (1629)) l. -er (Stiernman Com. 1: 693 (1617), HSH 30: 95 (1634: Järngiöttlinger))
Ordformer
(göt- 1617. gött- (giött-) 1611—1634 (: Järngiöttlinger))
Etymologi
[jfr ä. d. gotling; av holl. geuteling, goteling, gjuten metall, gjuten kanon (motsatt: smidd kanon), ett slags lätt kanon som användes i sht på fartyg, till gieten, motsv. GJUTA, v.]
(†) ett slags lätt järnkanon (använd i sht på fartyg). VittAH 3: 240 (1611). (Privilegierna för sjöstäderna gälla sådana som hava skepp vilka) före .. åtminste 3. par Götlingar, på det de i tid, när omtränger, kunne wara färdige och tilreds. Stiernman Com. 1: 686 (1617). Därs. 971 (1629).

 

Spalt G 1764 band 10, 1929

Webbansvarig