Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HABBA hab3a2, f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. (Norrl., Finl.) habba, slamsa, slarva; jfr sv. dial. (Södermanl.) habbla, kärrnghabbla, elak käring]
(starkt vard., mindre br.) förklenande benämning på äldre kvinna. Hvad sa’ man om det, att jag blef enleverad och att jag var borta i natt? .. (Svar:) Morbror sa’ bara så här: hon kommer nog igen den gamla habban, sa’ han. Blanche Dard. 74 (1847). Janson Gast. 98 (1902). — jfr KÄRING-HABBA.

 

Spalt H 4 band 11, 1930

Webbansvarig