| Publicerad 1930 | Lämna synpunkter |
HABBLA, v.; pr. sg. -ar.
(†) bildl.: treva, famla; jfr HAMLA, v.2 1. Aldrabäst gör den .., som icke nu ligger ok habblar ok fabblar i de mörke längst förbijfarne saker, utan tager ded närwarande ok förer ded til sitt rätta bruuk. Columbus Ordesk. 67 (1678).
Spalt H 4 band 11, 1930