Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HADDA had3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or; l. HADD had4, sbst.2, r. l. m., l. HADDE had3e2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(hadd 1854. hadde 1852. hadda 1761—1893)
Etymologi
[sv. dial. hadda (Västergötl., Dalsl., Bohusl., Hall., Blek.), hadd (Norrl., Finl.), motsv. nor. dial. hadde, hodda, holle, isl. hadda, möjl. av en grundform haðiðōn, besläktad med lat. catena (se KEDJA)]
(i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat)
1) hake l. krok varmed en gryta lyftes, grytkrok; äv.: ring l. länk i vilken en gryta hänges över elden. GbgMag. 1761, s. 105. Hade icke haddan varit, hade grytan gått i elden. Rhodin Ordspr. 57 (1807). Ordspråket: om en välbehållen man ”att han har fullt upp under hadden”. Holmberg Nordb. 239 (1852). Lundell (1893; angivet ss. folkmål).
2) å kista o. d.: handtag. Landsm. VII. 9: 28 (1890; fr. Åland).

 

Spalt H 26 band 11, 1930

Webbansvarig