| Publicerad 1930 | Lämna synpunkter |
HAJ, interj.
1) ss. utrop av glädje: hej; äv. i förb. med huj l. vaj. Hai wai så frisker tå är iagh. Prytz OS D 3 b (1620). Amman 46 f. (1756). Huj Haj — alldrig kunde någon slippa för så godt kjöp. CAEhrensvärd Brev 2: 231 (1799).
2) ss. utrop av förskräckelse l. plötslig överraskning. Hai, hai, här är een skalck inne. Gevaliensis Jos. 16 (1601). Hai, hvad nu! skrek Marcellina til. Säfström Banquer. N 2 a (1753). Almqvist TreFr. 1: 134 (1842).
4) [sidoform till AJ] ss. utrop av smärta l. sorg: aj. Biet retadt blir, och henne illa stinger. / Hai! skrek hon til. Kolmodin QvSp. 1: 122 (1732). Envallsson Sorg. 48 (1788). Anrep Nerk. 58 (1872).
Spalt H 45 band 11, 1930