Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HAKE ha3ke2, sbst.6, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; förr äv. HAKEL, r. l. m.; pl. haklar (GripshInvent. 26/5 1547 (: Messe haklar), InventVallentuna 1594 (: messehacklar)) l. hakler (Thyselius HandlReform. 2: 256 (1544: flowels hackler), Schroderus Os. 2: 100 (1635: Messehaklerne, pl. best.)).
Ordformer
(hake 1583—1909. hakel(l) 1546—c. 1720. hack- 1544 (: flowels hackler)—c. 1710 (: messhacke). hagil 1583 (: Messe hagil))
Etymologi
[fsv. hakul, motsv. isl. hǫkull, got. hakuls, fht. hahhul, feng. hacele; av ovisst urspr. (jfr Hellquist). Formen hake är en ombildning av formen hakel, sannolikt uppkommen i ssgn MÄSS-HAKEL]
mässhake; numera bl. ngn gg elliptiskt för detta ord. Hakell aff watterduck — 2 st:en. GripshR 1546—47. Messokleder Wthi en summa platt intett dugha, huarken hake eller messoserk. VgFmT III. 3—4: Bil. 2, s. 41 (1583). Broman Glys. 2: 96 (c. 1720). Auerbach (1909).

 

Spalt H 67 band 11, 1930

Webbansvarig