Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HALL-.
Etymologi
[sv. dial. (Bohusl.) hall- (i hallår), motsv. ä. d. hald- (i haldaar), nor. dial. o. isl. hall- (i hallaar resp. hallæri); av samma stam som HALLA, v.4]
(†) i ssgr, i fråga om skörd: dålig, missväxt-.
Ssgr: HALL-ÅR. missväxtår. L. Paulinus Gothus MonPac. 746 (1628). 3 åhr å rad hall åhr. JCajanus (1688) i FinKyrkohSP 2: 145. —
-ÄRING. missväxt. Dalin Hist. 1: 416 (1747).

 

Spalt H 81 band 11, 1930

Webbansvarig