| Publicerad 1930 | Lämna synpunkter |
HALLING hal3iŋ2, sbst.1, m.; best. -en; pl. -ar.
(i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) hallänning. VDAkt. 1706, nr 53. Hallingar reste på landet och gjorde stort köp på Spannemål och annat hos Landmannen. Loenbom Stenbock 2: 260 (i handl. fr. 1709). Klint (1906; med hänv. till halländing).
Spalt H 83 band 11, 1930