Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HAMMARE ham3are2, sbst.3, äv. (i talspr.) HAMMAR ham3ar2, sbst.3, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. hamrar l. hammare ((†) hamrer VGR).
Etymologi
[sv. dial. hammar, sidträ i en skrinda l. stege; jfr d. hammer, tvärbjälke, nor. hamar, bakre tvärträ i en släde; eg. samma ord som HAMMARE, sbst.1—2; jfr HAMMEL, sbst.2]
tvärslå, tvärbjälke; numera nästan bl. i ssgr. Till hamrerne under sittjebräden tagne aff Scholens materialier 2:ne stycken syller. VGR 1710, s. 125. — jfr DÖRR-, PORT-HAMMARE.
Ssgr: HAMMAR-BAND. byggn. horisontellt liggande bjälke som sammanbinder uppstående bjälkar, fästband; särsk. om översta timmervarvet i res- o. korsvirkeshus, bandstock, lejd. SthmTb. 12/3 1571. Upptill (i en korsvirkesbyggnad) sammanhålles det hela af ett ”hammarband”, på hvilket antingen taklaget eller nästa vånings bjälklag och syllar hvila. 2UB 1: 413 (1898). Ekhoff SvStavkyrk. 16 (1914). särsk. bef. om dylik bjälke avsedd att uppbära täcktimret i en blindering, ett skyddsrum l. dyl. Hazelius Bef. 28 (1836). Zethelius Fältarb. 30 (1892). —
-STOCK. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) stock som avgränsar gödselrännan från båsen, flostock; jfr HAMMEL-STOCK. SyneprotFryeled 1894. 4GbgVSH V—VI. 4: 18 (1903). —
-TRÄD. landt.
1) (föga br.) tvärbjälke som förenar sidostolparna (rungorna) på en höskrinda. Juhlin-Dannfelt 423 (1886).
2) å äldre former av plog: stång som sammanband de båda uppståndarna. VetAH 1759, s. 216 (fr. Södermanland).

 

Spalt H 211 band 11, 1930

Webbansvarig