Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HANNEKIN, äv. HÄNNEKIN l. HÖNNEKIN, m.?
Ordformer
(hanne- 1689—c. 1755. henne- (hänne-) 1689—c. 1755. hönne- 1689. -kin 1689. -kind c. 1755)
Etymologi
[efter nt. Hanneke(n), Henneke(n), diminutiva bildningar till Hann(e) (kortform till Johannes)]
(†) skämtsam benämning på det ofödda barnet i moderlivet; jfr Hans i källaren. Hönnekin kallas och en Moders barn, och serdeles den som än är i sitt moders lijff; Dedan plägar önskas till en lyckosam födzel genom skåldrickande. Hennekins skål i källaren. Rudbeck Atl. 2: 585 (1689). Schultze Ordb. 1729 (c. 1755).

 

Spalt H 424 band 11, 1930

Webbansvarig